Den veckan åkte jag till åre. Det var också den veckan som var både jobbig och rolig med tanke på att jag lämnade Emil här hemma men samtidigt var det kul att åka skidor.
Men samtidigt som det var jobbigt att vara ifrån Emil så var det mysigt. Man väntade hela tiden på att kunna prata, smsa eller något liknande. Varje gång det plingade till i mobilen började det pirra i magen.. (ska jag vara ärlig så pirrar det i magen nu också..) Och man nästan stannade på direkten bara för att få se vad denna underbara människa hade skrivit. Varje kväll låg vi och pratade minst en halvtimme.. Och när det gått en halvtimme var det inte så att vi la på bara för vi inte hade mer att säga utan att det var för dyrt.. =)
Jag kommer ihåg att han var här hemma fast jag inte var här och städade och tvättade allt här fanns. Jättegulligt. Han sa att han sakna mig jättemycket och att han inte kunde låta bli.. Hur gulligt är inte det?! Tror ni jag smälte?! haha. Jag smälte lika snabbt som en kall isbit i en stekhet stekpanna.

Nej, fy vad jag älskar denna kille. Jag trodde inte att en kille kunde ta ens hjärta på det sättet. Dessa känslor jag har det går inte att beskriva.. och jag vill bara att hela världen ska få veta hur underbar han är och att han är min.